Jag tror inte jag är ensam om att älska djur. Själv har jag en spinnande sambo på fyra ben. En liten dam (haha) som först var väldigt skygg men som nu ständigt hoppar upp i sängen och vill gosa.

Något jag aldrig förstått mig på är djurparker. Skansen är jättemysigt, likaså Kolmården. Ställen dit man kan ta med barn. Just nu på SVT1 går Djursjukhuset som är från bland annat Kolmården. Jag blir lite illa till mods när jag ser vad de gör för att få tag på en delfin som skadat sig. Den lilla ungen ska få hjälp och det är ju bra, det är inte det, men tänk om den hade fått vara fri. En deprimerande tanke.

Djur utrotas och behandlas illa världen över. Tänk om det enda vi kommer ha kvar en dag är djur i djurparker.
Vi går fram med barnen till bassängen med sälar och läser på en skylt om sälen. Vilken art det är, vad de äter, vart i naturen sälarna levde.

Tänker inte helt osökt på filmen Madagaskar där djuren rymmer från zoot. Vem vet hur djurparksdjuren mår egentligen? Det är det knepiga med kombinationen människa+djur. Vi kan inte kommunicera som vi gör med människor utan det är vi som får "läsa" djuren och som med en del människor så går det åt skogen för att uttrycka det milt. Alla har inte empati i sig och det är det som oroar mig.